I går åkte jag och jobbade trots att min förkylning snarare hade tagit vändningen åt det sämre. Men det kändes tokigt att sjukskriva sig dagen efter det att man tagit ledigt för en utflykt.

Men till sist fick jag ändå inse att det kanske var läge för att kurera sin förkylning, så jag ringde in en vikarie och stannade hemma och tog det lugnt. Hela dan har gått åt till att snyta sig (lite ont i kroppen) och att just inte orka något särskilt alls.

Jag har t.o.m. använt mig av nässpray som jag aldrig brukar göra (det var föressten väldigt länge sedan jag var förkyld senast). Nu på kvällen känns det i alla fall som om förkylningen kanske börjar ge med sig (eller om det bara är önsketänkande).

Ont i halsen, lite frusen och ont i kroppen (lite mer än vanligt). Har jobbat idag, men sedan är jag lyckligtvis ledig i två dagar innan det bär av till Gotska Sandön på fredag. Då är jag förhoppningsvis  frisk.

Jag har försökt att lugna ner mig något. D.v.s. “struntat” i det mesta. Halsbrännan börjar ge med sig. I torsdags (när jag var i stan i ett jobbärende) så fick jag en fruktansvärd hjärtklappning. Först en omgång som varade bara i några minuter. Sedan en stund senare, en hjärtklappning som höll i sig en halvtimme (väldigt obehagligt).

Så i fredags stannade jag hemma från pluggandet, det är ju ingenting som jag inte kan ta igen senare. Nu i helgen ska jag försöka att vara så onyttig som möjligt. I går tittade jag först på sonen när han spelade hockey (de vann med 5-2 över Visby AIK). Sedan åkte vi hem en sväng innan det var dags att se A-lagsmatchen som Sudret vann med 4-3 över Solna.

Senare på kvällen var det julbord på Warfsholm, med arbetskamraterna (företaget bjöd). Jag åt gott och tog en öl till maten innan jag tillsammans med några andra smet hem innan dansen började (jag hatar att dansa numera).

Ska inte göra så mycket i dag heller hade jag tänkt. Brodera på ett julbroderi (nej, det blir inte färdigt till den här julen), och titta på tv-sport. Om jag känner att jag orkar så åker jag ner till agilityn i kväll, det är ju sista gången för i år. Ja, och så gå ut med hundarna förstås.

Skicka domaravtal, hemarbete till socialpsykiatrin, halsbränna, ordna med julmarknaden, skaffa ringsekreterare, halsbränna, skriv omvårdnadsstatusar, hemarbete till socialpsykiatrin, ordna med julmarknaden, halsbränna, baka pepparkakor, skriv omvårdnadsstatusar, hemarbete till socialpsykiatrin, ordna med julmarknad…

AAARRRRGGGGHHHHH!!!!!!!!!

Har inte skrivit på så många dagar så nu måste jag berätta lite kort vad som hänt sedan sist.

I torsdags kväll var det möte i SSRK:s utställningskommitté inför dubbelutställningen som vi har i maj nästa år.

I fredags fyllde sonen 15 år. Han gjorde själv tårtan (av prinsesstårta) som vi njöt av på kvällen. Innan dess hade han varit på fotbollsträning. Han passade också på att umgås med grannens barn som är på besök den här helgen.

I lördags åkte mannen och sonen till fastlandet för att titta på racing (STCC). Själv gick jag också upp tidigt eftersom jag skulle vara med och jobba med försäljningen som sonens klass hade på Klinte marknad. Alla “ungarna” var jätteduktiga (ska väl erkännas att jag inte är så mycket för tonåringar annars) och jobbade på med försäljningen. Det var förstås en hel massa hembakat o liknande (och så lotteri förstås). Innan marknadsdagen hade en del föräldrar funderat på vad man skulle göra med det som blev över. Men när jag lämnade marknaden några timmar före stängningsdags så var alltihop redan på väg att ta slut.

Sedan åkte jag hem och släppte ut hundarna (en annan granne hade sett till att de fick komma ut tidigare på dagen). Därefter lade jag mig att sova i soffan. Som tur var så hade jag tagit ut en semesterdag så jag behövde inte åka och jobba på kvällen som jag först tänkt. För sedan vaknade jag med en fruktansvärd huvudvärk som inte ville ge med sig helt, trots att jag tog två alvedon. Gick över till grannen med det som var kvar av sonens födelsedagstårta (utom en liten bit som jag sparade till mig själv). Sedan tittade jag på tv några timmar innan jag gick och lade mig. Huvudvärken hade kommit tillbaka, men eftersom det gått för kort tid sedan jag tog alvedon fick jag försöka somna utan nya tabletter och det gick lyckligtvis bra.

På söndag morgon när jag vaknade så var den envisa huvudvärken kvar, så det blev två alvedon till frukost (och mat förstås) innan jag åkte till jobbet. Som tur var så hade vi det lugnt på jobbet idag, och jag passade på att åka hem en timme tidigare än vanligt.

På grund av huvudvärken så har det inte blivit någon vattenträning med hundarna nu i helgen som jag egentligen hade tänkt. Men jag hade tinat upp ett par fåglar och idag efter jobbet gick jag i alla fall ut med Flax för att träna henne. Den ena fågeln verkade inte riktigt fräsch så den lade jag åt sidan. Men duvan var ok, och till min glädje så accepterade Flax duvan utan något större krångel (vilket hon inte gjort tidigare). Så det verkar som om Flax och jag börjar förstå varandra nu.

Nej, en spik i foten har jag inte, men väldigt ont i alla fall. Jag har nämligen råkat ut för en arbetsskada, så lite  synd är det väl om mig i alla fall. Det värsta av allt är ändå att det var så dj-a klantigt.

Jag skulle gå till affären och handla. Efter att ha tagit ut varuvagnen som vi har från förrådet skulle jag stänga dörren bakom mig. Givetvis skulle detta moment utföras på ett elegant sätt, utan att jag behövde stanna upp eller vända mig om. Så jag sträckte ut högerhanden bakom mig, tog tag i dörren och gav den skjuts för att den lätt som en plätt skulle slå igen bakom mig.

Problemet var bara det att det fanns något i vägen… nämligen min högerfot. De ord som jag i det ögonblicket vrålade fram hörde inte till det elegantare slaget kan jag lova. Efter att slutligen lyckas få stopp på mina osande eder, och kollat upp den skadade foten, fortsatte jag i alla fall haltande till affären och handlade det jag skulle.

“Det är bättre att råka illa ut än att inte råka ut alls.”

Började dagen med att vakna och vara så yr i huvudet så att jag vinglade ut på toaletten. Huvudvärken är visserligen borta, men en tung känsla i bakhuvudet och nacken återstår. Dessutom känndes, framför allt vänstra sidan av ansiktet, delvis bortdomnat. Direkt på morgonen var jag så yr så jag mådde illa, men sedan har det blivit lite bättre.

Funderar själv på om det kan vara något förkylningsvirus som satt sig på balansnerven (fast jag känner mig inte förkyld), eller någon förslitningsskada i nacken. Grannen (ja inte han den “berömda”, utan en annan granne i huset bredvid) undrade om det kan vara fästingbettet jag fick i höstas (på magen, det var ett illrött område på ca 20 x 30 cm runtom). Framtiden får väl utvisa vad det kan vara, och om det går över av sig självt eller inte.

Men som jag brukar säga:  “Ont krut förgås inte så lätt.”

Tröstlösa dagar, när himlen är grå,

grå som ens själ och man känner sig så

innerligt ensam och mätt på att leva,

mätt på att skratta och ljuga och spela

känslor man aldrig förnummit och känt,

- tröstlösa dagar som återvänt!

Trödstlösa dagar, vars slagor slå

sommarens blommor till halm och strå,

dimgråa timmar när ledan sitter

tung vid ens sida och dödens glitter

är i ens öga och lyser på allt

söndersmulande, klart och kallt…

Nils Ferlin ur en döddansares visor

Idag har jag huvudvärk (ovanligt för mig), och ont i nacken. Så just nu har jag inte så stor inspiration att skriva. Ska snart se till att få lite mat i mig innan jag åker iväg till jobbet.Kanske blir det något mer skrivet i kväll efter jobbet. Vi får se, jag brukar ju alltid kunna få till någonting.

Klockan på datorn är 13.22, och han har inte ens sagt grattis ännu.