Idag var jag äntligen till optikern och beställde de nya glasögonen (istället för de gamla som jag hade sönder för ganska länge sedan, men använt fast med ett trasigt glas). Tittade på lite nya bågar och fastnade otroligt nog för ett par som kostade bara 495:-. Annars brukar jag alltid gilla sådana som är alldeles för dyra. Och nu är det väl lika bra att erkänna, jag tappade de gamla glasögonen någonstans i stan i söndags. Undvek dock att berätta det för mannen, eftersom jag förmodade att han skulle bli vansinnig. Trodde väl aldrig att jag skulle hitta nya bågar som var så pass billiga, men det gjorde jag alltså. Och JA, JA, JA, jag SKA skaffa senilsnören till de nya glasögonen.

Idag var jag med en av mina hundar hos veterinären. När det knackade på dörren till rummet där veterinären höll på att undersöka henne så blev jag irriterad. Va f-n kan inte folk respektera att jag och min hund är härinne för konsultation? Upprörande! (Jag ansåg mig tydligen vara en mycket viktig person). Då tittar en av assistenterna in med ett par upphittade glasögon i handen. Jodå, det var naturligtvis mina som jag som hade lyckats tappa ute i väntrummet (hade dem i fickan). Den här gången hann jag inte ens sakna dem innan de blev upphittade.

”Du ska veta, käre läsare, att vishet minskar klagandet men inte lidandet!”

Ute i bilen. Fast jag var 110% säker på att jag tagit dem med mig in.

Nu har jag inte tid att skriva mer för tillfället, för, när jag satte på mig glasögonen upptäckte jag nämligen att jag satt och tittade på ett program på 5:an som heter ”Jag är sexmissbrukare.”  Så nu måste jag byta kanal.

”Vad hjälper det att galoppera, om det är åt fel håll!”

Var f-n är mina glasögon?

På hyllan ovanför klädhängarna i hallen den här gången. Jag undrar var jag ska hitta mina glasögon nästa gång. Fortsättning följer förmodligen förr eller senare.

Fast i mitt fall gäller det inte tvålen. Jag är som så många gånger förr på jakt efter mina glasögon. Skulle behöva dem nu när jag ska se ett av mina favoritprogram på tv (FBI arkiv). Jag undrar var de kan vara den här gången. Ibland har jag hittat dem på de märkligaste ställen. Längst in i ett förråd (efter en storstädning), i en garnkasse (fast då var de trasiga, och jag hade redan hunnit skaffa nya några månader tidigare) t.ex.

Det finns förstås en viss risk att den yngsta hunden Kajsa har lagt beslag på dem och burit ut dem i trädgården. I vilket skick de i så fall är ska vi inte tänka på.

”Ingenting försummar vi så ofta och oåterkalleligt som det tillfälle som erbjuds oss varje dag.”