Det är väl lika bra att erkänna; jag behöver absolut gå ner i vikt ett antal kilon. Utseendemässigt så bryr jag mig inte så värst mycket. Men nu i kväll hade jag faktiskt problem med att sitta bekvämt i soffan vid tv:n. Magen tog nämligen emot och veckade sig på ett obekvämt sätt.

Dags alltså att inte bara planera för, utan även genomföra en viktminskning på ett antal kilon. Tur då att min “nya” cykel kom hem från reparation igår. Så i morgon eftermiddag (efter hundutställningen) är det läge för att börja cykelträningen. När jag övat mig tillräckligt ska jag alltså cykla till jobbet, och tvinga min arbetskamrat att gå¨(ni som hängt med från start på den här bloggen vet vad jag menar).

Det är fruktansvärt nedslående att läsa igenom nyheterna på nätet. Olyckor, misshandel, rån, mord och farlig att äta. Det är riktigt deprimerande att läsa dagstidningarna. Finns det verkligen inga positiva nyheter?

Någon som inte älskar detta land håller på att förädra det, men till vem skall jag säga det, kamrat?

Stig Claesson ur Samtal på ett fjärrtåg

Snart ska jag iväg till arbetet, har inte alls lust idag. Skulle hellre lägga mig på soffan och sova en stund till. Har ordnat lite inför morgondagens kaffeservering i Lojsta som hockeylaget håller i. Själv jobbar jag ju, men mannen och sonen ska dit, och jag har bakat muffins.

Sedan var vi över till en av grannarna på födelsedagsfika, och nu börjar det alltså bli dags att tänka på jobbet. Får inte glömma att ta med mig syrensaften som jag lovat en kompis att få smaka.

Kvällens möte gick oväntat bra. Mycket (enligt min mening) beroende på att vi från “vår” klubb redan från början bestämt oss för att inte svara upp på ev. pikar och att sätta framtida samarbete före “rättvisa”. Så när vi åkte därifrån var vi ändå på rätt gott humör båda två.

Så tvärtemot vad jag själv hade trott så blev kvällen ganska lyckad, medan personalmötet och det runtomkring blev lite katastrofalt. Där ser man, det blir inte alltid som man tror.

Min själ har dåligt läkekött

jag glömmer ej för vem jag blött

jag älskar och jag hatar länge.

Bo Bergman

Idag på personalmötet så kändes väldigt mycket tokigt. Folk är väldigt snabba på att klaga/gnälla när något inte passar, och snabba är de att ta åt sig äran om något är bra (även om de inte ens jobbade när det hände). Så nu är jag på ett uruselt humör, vilket inte bådar gott inför kvällens möte när jag behöver allt lugn jag kan uppbringa (och idag är det inte särskilt mycket). Allt man gör är fel så det är väl bäst att inte göra någonting i fortsättningen.

I dagens Aftonblad har Helle Klein skrivit en krönika med rubriken “24-timmarssamhället hotar vår mentala hälsa.” Där nämner hon bl.a. en vd i Linköping som har förhandlat fram familjeterapi som löneförmån. Är det riktigt klokt att man ska arbeta så mycket så att man redan innan man börjar vet att man behöver familjeterapi p.g.a. jobbet?

Människan är en biologisk varelse och hur gärna vi än vill kan vi inte sätta oss över naturen. Vi mår inte bra av att kunna bli nådda dygnet runt t.ex. Det är stressande och skadligt för oss. Vad gör man åt detta? Jo, man äter medicin mot symptomen istället för att göra något åt orsakerna. Sjukt!

Jag gillar arbete.

Det fascinerar mig.

Jag kan ligga i timtal och titta på det.

Jerome K Jerome

Kan inte låta bli att dela med mig av ännu en av texterna i en bok jag köpte på loppis i går.

Jag kritiserar

du rackar ner

han/hon skäller som en galning

     jag ändrar åsikt

du vet inte vad du vill

han/hon vänder kappan efter vinden

     jag tar ett glas

du petar i dig

han/hon dricker

     jag njuter

du tillfredsställer dina drifter

han/hon vältrar sig i smutsen

   Tage Danielsson

Läser igenom dagens tidningar för att försöka få inspiration till något bloggande. Men det slutar med att jag kan sammanfatta det mycket med en gammal dikt från 30-talet. Av Nils Ferlin och högaktuell än idag, ibland kan man tycka att tiden står stilla.

Löpsedel

Se här är det en som förskingrat,

och här är det en som dränkt sej.

Och här är det en som slingrat

sej undan lagen och hängt sej.

    Och här är det senaste mordet:

mördarens kniv är funnen!

Den var lite rostig i bladet

och hittades nere i brunnen.

    Och kniven är fototgraferad

och mördaren och fiskalen.

Fiskalen är djupt chockerad

och mördaren troligtvis galen.

    Och mördarens mor hon gråter.

- Det kunde man  nästan tänka:

en mördare är hennes ende son.

Och hon är änka.

Nils Ferlin ur goggles

I en ledare i dagens Gotlands Allehanda står det om en undersökning som tv-kanalen MTV har gjort. 5.200 personer mellan 16 och 34 år (från hela världen) har gett sin syn på sig själva och tankar om livet. Endast var 3:e svensk i studien uppger sig känna lycka, jämfört med t.ex Argentina, där 2/3 uppger sig vara lyckliga.Svenska ungdomar känner stress, och bryr sig och bryr sig inte (tvärtemot medias bild) om miljö och världspolitik.

De vill göra karriär och tjäna pengar, för annars tror de inte att de är värda något, känner inget stöd från hemmet, har knappt något förtroende för samhället och är OLYCKLIGA.

Problemet är bevisligen svenskt. Svaret måste sökas bortom det materiella. Någonting verkar vara fel i vårt sammhälles grundvärderingar om hur liv ska levas.

Det är förstås en mycket smärtsam slutsats, och kanske därför studien knappt debatterats alls i offentligheten. Men diskuteras måste det, förutsättningslöst.

Så här är långt är det en sammanfattning av Fredrik Haages ledare i GA

Jag måste säga att jag håller med Fredrik Haage. Rapporten är skrämmande. Men till skillnad från den svenska analyschefen så är jag inte alls förvånad. För ett par år sedan var jag på en information om socialtjänstlagen, och damen från Socialstyrelsen sade då att det var ett faktum att unga människor av idag inte har samma känslomässiga mognad som ungdomar i samma ålder förr om åren. Utvecklingen och aktiveringen är så intensiv redan från späd ålder så den känslomässiga mognaden hinner helt enkelt inte med.

Idag så har många barn och ungdomar en hög materiell standard och “utsätts” för en massa aktiviteter och pedagogisk undervisning. Men när får våra barn känna sig behövda, vilket måste vara ett grundläggande behöv för att känna tillfredsställelse. Människan är trots allt i grunden bara en apa som har tappat svansen.

I kväll har vi varit på agilityträning igen. Hundarna Flax (3 år) och Tjorven (12 år) var med som vanligt, och gissa om de hade roligt (vi med). Ikväll var det min son Jesper som tränade hundarna. Det är verkligen ett härligt agilitygäng som har roligt tillsammans. På agilityträningen kan jag verkligen tanka in positiv energi.

“Livet måste levas!

Det är inte tråkigt i sig.

Det är vi som måste ge det innehåll.

Det sker inte utan ansträngning.

Inte utan misslyckanden.

Livet är inte gratis.”