Det är den äldsta hunden, Smurfi som tydligen gått och blivit kär i Flax. Hon uppvaktar henne intensivt och Flax blir riktigt irriterad och försöker fräsa ifrån, vilket Smurfi inte tar åt sig det minsta av.

Nåja, det går väl över så småningom när Flax slutat löpa. ”Lilla” Kajsa förstår inte riktigt vad det hela handlar om men försöker hänga på.

Nu i kväll så fick Flax i alla fall lite lugn och ro när Smurfi och Flax följde med på agilityträningen. Flax fick stanna hemma för att inte alldeles kollra bort de stackars hanhundarna när de tränar.

Nu har jag äntligen kommit tillbaka till vardagen efter jaktträning och annat. Det idoga tränandet inför fredagens jaktprov gav resultat. I varje fall på vattnet. Efter viss tvekan bestämde sig Flax för att gå i vattnet och simma ut för att hämta fågeln och blev godkänd. Först var hon ut och vände två gånger, varpå en stressad matte började vifta med armarna och ge kommandon som hon aldrig lärt den stackars hunden. Men så sansade jag mig och minns orden jag fått med mig när jag varit ner till Fröjel och tränat ”Vifta inte med armarna, sätt dig ner och samla ihop hunden så att ni jobbar som en enhet istället”.  Och det gav resultat! Flax simmade äntligen ut och hämtade fågeln som hon snällt levererade till sin matte.

Resultatet på fältet var väl inte riktigt lika lysande. Flax hann visserligen med att visa upp den fart och glädje som hon jobbar med när hon trängde igenom de täta snåren som hon fått till uppgift att arbeta i. Men sedan var hon ”plötsligt” ca 150 meter bort och jagade fasan på egen hand. Vilket betydde att provet var över för hennes del. Men det var roligt så länge det varade, och vi kommer att arbeta med lydnaden inför nästa års prov.

Flax pappa Keno startade i den öppna klassen för mer erfarna hundar, och lyckades få ihop till ett 3:e (kvalitets)pris trots att han fick fnatt och började larva sig i samband med apporteringen.

På lördagen så hade jag satt mobilen på väckning klockan tio, eftersom jag redan på fredagskvällen förstod att jag inte skulle orka upp klockan sex för att titta på förmiddagspasset av jaktprovets elitklass. Men trots den relativt sena tiden så skrek hela min kropp att jag skulle gå och lägga mig igen. Jag masade mig dock upp och iväg till eftermiddagen och fick se en duktig springer från Norge och en duktig svensk cocker.

På lördagskvällen var det jaktprovssupé med prisutdelning. Vi hade som vanligt trevligt, men jag åkte hem relativt tidigt eftersom jag skulle med Flax på mentalbeskrivning på söndagen (samling vid Visby Brukshundklubb kl tolv).

Mentalbeskrivningen gick bra, nästan över förväntan. Flax hade de brister jag trott, och blev fruktansvärt rädd både vid överraskningsmomentet (overallen) och för spökena. Men när de olika momenten var över så var hon genast samma positiva svansviftande Flax som vanligt.

På söndagskvällen var det agilityträning i Havdhems ridhus, och Flax var lika allert som vanligt.

Har varit på sista spanielträningen före jaktprovet och det gick så jäkla bra!!! Om man nu bortser från att två fasaner stöttes utom skotthåll förstås. Men Flax har verkligen utvecklats otroligt mycket på den jaktliga sidan nu i höst, så jag kan inte låta bli att vara jättenöjd ändå.

Vattenarbetet är fortfarande ett osäkert kort. Var tvungen att göra uppehåll med den träningen nu i veckan eftersom Flax förmodligen blivit för kall (lös i magen och skvätte inne). Men när vi provade idag så apporterade hon (efter visst ”krångel” i början) fågel utan problem i vatten. Så nu är det bara att hålla tummarna för att hon lyckas på provet också.

På eftermiddagen så var vi  och tränade Flax i vattenapportering. Vi har nu kommit så långt så att hon simmar ut och apporterar en dummy. Fågel (för dagen en and) apporterar hon än så länge bara om hon har  bottenkänning. I morgon kommer jag bara att använda dummy i träningen, så får det väl bli en ny fågel på onsdag. Tisdagen får bli fri från vattenapportering och kommer i stället att ägnas åt landapportering, lydnad och visselsignaler.

På kvällen flyttade vi agilityhinder från brukshundklubben till ridhuset i Havdhem där det är meningen att vinterträningen ska bedrivas. Sonen och Flax hann med en del träning också (båda var jätteduktiga). Kajsa och Smurfi fick nöja sig med att titta på. Men speciellt Smurfi verkade mycket nöjd med att bara få träffa folk och hundar.

Idag klev jag alltså upp redan vid sju, trots att det var en ledig dag. Det var ju jaktträningskurs. Tyvärr så var vädret mulet och lite regnigt och då går fasanerna inte gärna ner från träden så tidigt. Men några fasaner såg vi i alla fall. Flax skötte sig riktigt bra, ingen som helst tvekan när det gäller att gå in bland brännässlorna. Jobbar bra gör hon också, fast hon är en smula olydig. Hon fick en kastapport (kaja) som hon missade nedslaget på och ville först inte ta upp den när hon väl hittade den (de har en väldigt skarp lukt). Men sedan behövdes det inte särskilt mycket övertalning för att hon skulle ta den.

Mot slutet av träningen, när vi bara skulle gå tillbaka till samlingsplatsen och fika så trampade vi i ett jordgetingbo. Både jag och Flax blev stuckna (jag i näsan). Men vi verkar ha klarat oss riktigt bra båda två som tur är.