Orkar inte skriva så mycket nu i kväll. Men kan inte låta bli att ge er ett utdrag ur boken “Hur man uppträder korretkt” som jag köpte på ett antikvariat i Växjö i går. Boken är utgiven 1949 och som författare står E. Tikett.

“Enklare bröllop”

“En brud som gifter sig för andra gången, bär aldrig vit brudklänning, slöja eller myrtenkrans.  Men är bröllpet stort, kan hon bära en elegant klänning i ljus pastellfärg. Brudgummen bär frack. De övriga gästerna äro klädda som till bröllop i vanlig stil. Festligheterna för övrig bruka vara något enklare. Har brudgummen däremot varit gift förut men bruden ej, så firas bröllop som om ingen av dem varit gift.”

I går var det alltså “inskrivning” på Komvux och kursen i socialpsykiatri som hålls på Lernia i Visby. Om alla som anmält sig kommer så blir vi 18 stycken. Vi fick en studiehandledning också, och kursen verkar än mer intressant. Lagom utmanande, inte alltid så lätt. Så det är nog bra att jag inte kommer att läsa någon mer kurs nu i höst. Det blir så att vi kommer att ha föreläsningar ca 1 gång i veckan och resten är självstudier (+ studiebesök och någon föreläsning, samt grupparbete).

Efter kursen åkte jag ner på stan för att köpa en elevkalender. Jag har förbjudit mig själv att köpa kokböcker, hobbyböcker och kollegieblock tills vidare. Men när jag hittade en reabok om hur man får ordning i sitt hem så föll jag för frestelsen. Jag tog också en sväng ner till ICA Maxi och handlade mat, samt en ny skurhink (modell lite dyrare, men väldigt bra). Det lönar sig inte att åka in till stan enbart för att handla billig mat. Men när man ändå är där så.

Under mitt arbete med att rensa upp bland alla prylar hittade jag just en bok som heter: rensa, röj & förändra  101 steg mot ett bättre liv.

Idag blev det till att sätta mobilen på väckning för säkerhets skull. Sonen skulle nämligen spela fotbollsmatch ( SM-kval för 92:or). Skjutsade först iväg sonen till samlingen kl.10.00, och åkte sedan hem till mannen och fikade med honom innan vi gemensamt åkte iväg till matchen i Fardhem. Grabbarna i laget spelade riktigt bra, och vann med    11-0 över stackars Visby AIK. Men ni kan ju tänka er att våra grabbar var nöjda och glada i alla fall.

På vägen hem från matchen stannade vi till vid FG:s loppis i Fardhem och jag fyndade 10 böcker för 20:-. Det blev 9 deckare och en memoarbetonad (det står så på baksidan) bok som heter “Att leva är aldrig försent”. Den titeln tilltalade mig. Det fanns även en massa andra loppissaker att köpa billigt (en kasse eller kartong för 100:-,  att plocka ihop själv). Men jag har ju bestämt mig för att rensa ut en massa prylar, så övriga fynd fick vara. Böcker för 2:-/styck kan man ju enkelt lämna vidare till en annan loppis (t.ex. Kupan) när man läst ut dem.

Köpte en bok för 20:- i går. Det är en sann berättelse skriven av Ann-Britt Aldeman, och handlar om köpberoende.Jag har i princip sträckläst den. Det är sällan som jag blir så tagen av en bok så att jag nästan börjar gråta, men den här boken tillhör undantagen.Jag tycker att den är otroligt bra.

“Dagisföreståndare tros ha förskingrat en miljon” - så löd tidningen Metros huvudrubrik den 18 februari 1998. Bakom nyhetshistorien låg inte bara kulmen på mångåriga bedrägerier och stora skuldhärvor, utan där fanns även sanningen om ett livslångt problem, en kamp mot ångesten och en dold folksjukdom. Det som på ytan mest såg ut som simpel girighet och ekonomiskt svindleri, var i själva verket berättelsen om en vanlig svensk kvinna i medelåldern som blivit fast i ett köpberoende - ett missbruk många lider av, men få känner till.

   I Att köpa lyckan berättar Ann-Britt Aldeman öppenhjärtligt och ärligt om sitt liv och sitt beroende Historien rymmer både motgångar och medgångar, sorg och glädje, och speglar i mångt och mcket den strävan som de flesta av oss bär på - att bli fri från våra problem från det förflutna, att förstå oss själva och vår omgivning… och att finna lyckan, den lycka som ofta förtvivlat och förgäves söks med pengar.

Nu har jag läst ut boken om skrotbyggarna. Mest handlar den nog om vad “överblivna” människor kan göra tillsammans. De bygger någonting av alla möjliga gamla saker med hjälp av Livvia. Från början är det ingen som vet vad det ska bli. Men hela boken avslutas med civil olydnad när det visar sig att det de byggde blir en bro som de transporterar iväg till en förbjuden ö (där det ska byggas hotell), och lägger ut bron i vattnet så att alla i staden kan njuta av den fina ön tillsammans. Jag avslutar med ett citat ur boken.

Det värsta som finns för både människor och saker är att inte få bli använda. Vi förvandlar, vi hittar på nytt. Här är rörelse och förändring. Ingenting är nånsin färdigt, ingenting är för gammalt.

Har tagit ett litet röjartag igen. Det går ju ganska långsamt eftersom jag har så svårt att skiljas från saker. En del lyckas jag dock att lägga undan till försäljning/skänkes (lägger ni märke till mitt kryphål där, lägga undan till försäljning/skänkes innebär ju att jag har tid på mig för att ändra mig, måtte det inte ske).

Hittade i alla fall en bok som jag bara “måste” behålla. Den heter skrotbyggarna och är en ungdomsbok från1970, skriven av Anna-Lena Wästberg. Den handlar om Katrin som träffar någon som heter Livvia. Livvia tar hand om allt som är överblivet - saker eller människor och hittar på något nytt och roligt med dem.

Det där med att ta hand om överblivna saker och göra något nytt och användbart av dem är lite min drömstil som jag skulle vilja göra en företagsidé av. Överblivna människor kan man väl säga att jag tar hand om i mitt yrke.

Boken är inte så tjock så jag kan nog läsa ut den före helgen och skriva vad jag tyckte om den.

Jag smet in på Kupan i Hemse idag för att se om jag kunde göra några fynd, och hittade tre böcker.

Två stycken kokböcker från sextiotalet; Smörgåsar och Smårätter, samt Grytor och småvarmt. Ingår i något som kallas för Blå serien. I serien ingår förutom kokböcker, handarbetsböcker, växtböcker, läkarbok för barn, etikettbok, vi gifter oss och en skönhetsbok. Förmodligen en serie böcker som innehåller det mesta av vad en kvinna behövde veta på 60-talet.

Sedan hittade jag också en bok av Bertrand Russel som heter Västerlandets visdom. Tänkte att det kunde vara intressant att läsa som bakgrund till mina kurser som jag ska läsa i höst. Upptäcker förstås att det finns en bok av Bertrand Russel som heter Västerlandets filosofi också. Har jag tur så kanske jag får tag på den också.

En bok är lik en trädgård som du bär i din ficka.

Arabiskt ordspråk