Förra lördagen så skulle sonen cykla ner till Djupvik och beställa pizza. Sedan skulle jag åka ner dit direkt efter jobbet och hämta upp pizzorna. Pizzor fick vi, men det blev en viss fördröjning.

Sonen (snart sexton) cyklade tillsammans med en kompis. När kompisen gjorde ett snyggt bromsspår i asfalten, och sonen ville naturligtvis göra ett längre bromsspår. Så sonen tog alltså sats och skulle göra sitt snygga bromsspår. Vad han i hastigheten inte tänkte på var att han hade sin fars cykel (på hans egen sitter reglagen för fram- och bakbroms på motsatta sidor). Så sonens konststycke slutade alltså med en häftig volt framstupa i asfalten med cykeln över sig. Så i stället för att hämta pizzor fick jag börja med att hämta sonen och cykeln.

Det var ingen upplyftande syn. Skrapsår i ansiktet och lite spritt över kroppen förstås. En rejäl fläskläpp på höger sida som gjorde att munnen på vänster sida inte gick att stänga helt. En del svullnad för övrigt också förstås. Dessutom en lös tand och en avslagen framtand.

Vi trodde till en början att det skulle bli nödvändigt med besök hos jourtandläkaren på söndagen, så därför ringde jag till jobbet och ordnade ledigt. Men den lösa tanden satt då inte lika löst längre och den avslagna tanden hade precis klarat sig från att frilägga pulpan. Så i samråd med jourtandläkaren bestämde vi att avvakta till ordinarie tandläkare på måndagen.

När jag frågade sonen om han inte skulle köpa någon mors dags-present åt mig så flinade han bara och sade: ”jag har ju gett dig ledigt”.

Väl hos tandläkaren på måndagen (jag fick nådigt tillstånd av sonen att följa med dit) så fotograferades och röntgades det för att dokumentera skadorna. Den lösa tanden hade stadgat sig och var knappast alls lös längre. Den avslagna framtanden ska lagas provisoriskt den 12 juni (man vill inte göra det tidigare för att inte riskera att irritera något). När sonen är ca 23 år och ganska färdigväxt så gör man en permanent lagning. Så vid det här besöket blev det bara att man slipade kanterna på den trasig tanden, eftersom sonen gjorde sig illa på tungan.

Och lördagens pizzor då? Jo, dom åkte vi ner med bil och köpte lite senare på kvällen.

Åhhh! Suck!

Får jag äta på mitt rum?

Jag håller på med ett spel!!!

Det har du sagt flera gånger redan (att klädhögen i hallen ska bort)!

Det har du sagt flera gånger redan (att rummet behöver städas)!

Det har du sagt flera gånger redan (att sängkläderna behöver bytas)!

Åhhhh! Suck!!!

Vi har en tonåring (och jag tycker faktiskt att han är både lättsam och underbar)!

Fast jag tvivlar på att sonen kom ihåg att det är alla hjärtans dag.

I morse frågade han om jag kanske hade lust att skjutsa honom till skolan. Egentligen inte sa jag, eftersom jag var ganska trött, och egentligen hade tänkt lägga mig på soffan och sova när sonen gått till skolbussen (satt uppe sent i natt). Så frågade jag om det var något speciell anledning till att han ville ha skjuts. Då sa sonen att han ville göra gröt till frukost (det händer lite då och då). Och duscha sa jag med en blick på hans hår. Jag fick medhåll även på duschningen, utan protester.

Naturligtvis föll jag till föga och lovade att skjutsa sonen, och det var då som jag fick den härliga spontana kramen.

När jag ändå skjutsade sonen till skolan så passade jag på att handla. Jag känner nämligen att jag har en förkylning i kroppen, och den ska motas med KanJang, C-vitamin och långa promenader (frisk luft), för jag har verkligen inte tid (eller lust) att vara förkyld.

sade läkaren som kom in i behandlingsrummet på lasarettets akutmottagning natten till i måndags. Jo, sade sonen; Det är samma arm som förra gången (sonen har alltså varit på fastlandet och spelat hockey, och kom nu direkt från båten). Förra gången var för knappt fyra månader sedan när han bröt armen i samband med en tackling.

Eftersom man inte har röntgenpersonal nattetid så gipsades armen och sonen fick komma tillbaka på dagtid för att röntga. Läkaren trodde visserligen inte att det var brutet. Men det trodde han inte förra gången heller, så han ville inte chansa. Nu visade det sig lyckligtvis att det inte var brutet den här gången.

Den andra läkaren som tog emot efter röntgen dagen efter förklarade att när man så nyligen brutit armen så reagerar kroppen väldigt starkt på en ny smäll mot samma ställe, och sonen hade fått en kontution (förklarades som ett blåmärke på själva benpipan). Hon sade också att när han nu fått en ny skada så nära inpå den förra så kan det ta längre tid att läka, så han fick vara försiktig ett tag.

Det får bli röd tröja på dagens hockeyträning (den spelare som har röd tröja på sig får inte tacklas). För att avstå från någon träning nu när han äntligen kommit igång ordentligt efter den brutna armen finns inte i sonens föreställningsvärld.

För övrigt så spelade han en hel match till efter den nuvarande skadan innan han talade om för ledarna hur ont han hade. Han var rädd att han inte fått spela annars (och det hade han inte fått heller).

I slutet av förra året köpte jag ett par skor som jag blev väldigt förtjust i (vanliga sportskor). De är otroligt sköna och bekväma att gå i. Vilket ju är bra när man har ett jobb där man går mycket.

Men nu tror jag alltså att mina skor är förlorade för mig. Det började när sonen skulle iväg på fotbollscupen i Växjö förra veckan. Mannen förbjöd sonen att ha sina gamla trasiga skor när han åkte (sonen brukar sällan säga till i tid när han behöver nya skor), och sonen vägrade att ha kängor på sig. ”Givetvis” fick sonen då låna mina nya skor.

När jag åkte och jobbade på helgen efter det att sonen kommit hem så tog jag mina skor på mig igen. Senare på dagen så erkände sonen att han hade tänkt ta mina nya skor när han åkte på hockeyträning och låtsas som om han tagit dem ”av gammal vana” (tråkigt nog för honom så jobbade jag alltså tidigt på morgonen och hann före honom).

Men nu idag på första skoldagen efter jullovet så veknade mitt hjärta och jag sade till sonen att han kunde ta mina skor idag, eftersom jag är ledig. Jag undrar om Intersport har ett par likadana skor till…………

I går gjorde jag pepparkaksdeg som jag ska baka ut lite av i morgon, och sedan mer på fredag. Är ju alltid trevligt med nybakade pepparkakor till första advent. Provsmakade just degen (ett recept som jag inte använt tidigare) och den smakade gott.

I går bakade jag också två mjuka kakor av pepparkakstyp, men med lite olika kryddor (och med lingonsylt). Två halvor lade jag in i frysen och två halvor fick vara kvar uppe. Men i dag när jag skulle ta fram lite till fikat så var det plötsligt bara en (liten) halva kvar. Eftersom både mannen och sonen förnekar att de tagit något så är det bara att konstatera att vi har råttor i köksskåpen…..