Ja, så tycks jag till sist ha tagit mig i kragen och startat bloggandet igen. Det som slutligen fick igång mig var ett inlägg från min vän Ulla-Britta. För om hon, som har skelettcancer orkar skriva så måste väl ändå jag också orka det.

Men det är som Ulla-Britta misstänkte. Jag är alldeles slut efter den tvådagars hundutställning som jag varit med och arrangerat. så detta uppehåll är något som riskerar att upprepas varje år vid samma tid. Men arrangemanget gick i alla fall bra. Visst gjorde vi en del missar (när gör man inte det). Men de allra flesta var nöjda, och vi fick mycket beröm från, domare, ringsekreterare och utställare.

Ska skriva några saker som hänt under uppehållet, men jag gör det i flera korta inlägg så att det inte blir så mastigt.