Fast jag tvivlar på att sonen kom ihåg att det är alla hjärtans dag.

I morse frågade han om jag kanske hade lust att skjutsa honom till skolan. Egentligen inte sa jag, eftersom jag var ganska trött, och egentligen hade tänkt lägga mig på soffan och sova när sonen gått till skolbussen (satt uppe sent i natt). Så frågade jag om det var något speciell anledning till att han ville ha skjuts. Då sa sonen att han ville göra gröt till frukost (det händer lite då och då). Och duscha sa jag med en blick på hans hår. Jag fick medhåll även på duschningen, utan protester.

Naturligtvis föll jag till föga och lovade att skjutsa sonen, och det var då som jag fick den härliga spontana kramen.

När jag ändå skjutsade sonen till skolan så passade jag på att handla. Jag känner nämligen att jag har en förkylning i kroppen, och den ska motas med KanJang, C-vitamin och långa promenader (frisk luft), för jag har verkligen inte tid (eller lust) att vara förkyld.