sade läkaren som kom in i behandlingsrummet på lasarettets akutmottagning natten till i måndags. Jo, sade sonen; Det är samma arm som förra gången (sonen har alltså varit på fastlandet och spelat hockey, och kom nu direkt från båten). Förra gången var för knappt fyra månader sedan när han bröt armen i samband med en tackling.

Eftersom man inte har röntgenpersonal nattetid så gipsades armen och sonen fick komma tillbaka på dagtid för att röntga. Läkaren trodde visserligen inte att det var brutet. Men det trodde han inte förra gången heller, så han ville inte chansa. Nu visade det sig lyckligtvis att det inte var brutet den här gången.

Den andra läkaren som tog emot efter röntgen dagen efter förklarade att när man så nyligen brutit armen så reagerar kroppen väldigt starkt på en ny smäll mot samma ställe, och sonen hade fått en kontution (förklarades som ett blåmärke på själva benpipan). Hon sade också att när han nu fått en ny skada så nära inpå den förra så kan det ta längre tid att läka, så han fick vara försiktig ett tag.

Det får bli röd tröja på dagens hockeyträning (den spelare som har röd tröja på sig får inte tacklas). För att avstå från någon träning nu när han äntligen kommit igång ordentligt efter den brutna armen finns inte i sonens föreställningsvärld.

För övrigt så spelade han en hel match till efter den nuvarande skadan innan han talade om för ledarna hur ont han hade. Han var rädd att han inte fått spela annars (och det hade han inte fått heller).