Orkar inte skriva så mycket nu i kväll. Men kan inte låta bli att ge er ett utdrag ur boken “Hur man uppträder korretkt” som jag köpte på ett antikvariat i Växjö i går. Boken är utgiven 1949 och som författare står E. Tikett.

“Enklare bröllop”

“En brud som gifter sig för andra gången, bär aldrig vit brudklänning, slöja eller myrtenkrans.  Men är bröllpet stort, kan hon bära en elegant klänning i ljus pastellfärg. Brudgummen bär frack. De övriga gästerna äro klädda som till bröllop i vanlig stil. Festligheterna för övrig bruka vara något enklare. Har brudgummen däremot varit gift förut men bruden ej, så firas bröllop som om ingen av dem varit gift.”

I går natt var det riktigt kallt och de enda blommor som verkade trivas var isrosorna på bilens vindruta. Men i dag är det betydligt varmare igen.

I går slutade jag jobbet tidigare för att åka och se när Sudret spelade match (de förlorade igen, men spelade ändå hyfsat bra för det mesta). På kvällen var jag klok och gick och lade mig redan före klockan nio, trots att ett par av mina favoritprogram gick senare på kvällen. Men jag visste ju med mig att jag slarvat med sömnen ett par nätter dessförinnan, och jag somnade nästan innan jag hann lägga ner huvudet på kudden.

I dag hade jag bytt till mig ett tidigt arbetspass eftersom jag ska med båten till fastlandet i morgon bitti. På tisdag ska jag till en föreläsning om hundfoder (i Växjö). Men i morgon ska jag först hälsa på min mamma i Tyresö och övernatta där innan jag åker vidare till föreläsningen. Sedan övernattar jag i Växjö och tillbringar onsdagen där innan jag åker hemåt via Oskarshamn.

Så nästa gång jag skriver på bloggen blir tidigast torsdag kväll (om jag inte är så trött så att det blir på fredag i stället). Tills dess får ni ha det så bra!

Fast jag tvivlar på att sonen kom ihåg att det är alla hjärtans dag.

I morse frågade han om jag kanske hade lust att skjutsa honom till skolan. Egentligen inte sa jag, eftersom jag var ganska trött, och egentligen hade tänkt lägga mig på soffan och sova när sonen gått till skolbussen (satt uppe sent i natt). Så frågade jag om det var något speciell anledning till att han ville ha skjuts. Då sa sonen att han ville göra gröt till frukost (det händer lite då och då). Och duscha sa jag med en blick på hans hår. Jag fick medhåll även på duschningen, utan protester.

Naturligtvis föll jag till föga och lovade att skjutsa sonen, och det var då som jag fick den härliga spontana kramen.

När jag ändå skjutsade sonen till skolan så passade jag på att handla. Jag känner nämligen att jag har en förkylning i kroppen, och den ska motas med KanJang, C-vitamin och långa promenader (frisk luft), för jag har verkligen inte tid (eller lust) att vara förkyld.

Betraktade rabatterna på framsidan när jag var på väg ut med hundarna. Först såg jag att tulpanerna var på väg upp (bladen har kommit ganska långt). Sedan såg jag en massa gult och blått, nämligen krokusknoppar och slutligen såg jag att även andra vårblommor var på väg upp. Vi får väl se om de klarar sig, eller om det kommer något vinterväder och tar kål på dem innan de hinner blomma.

En stor del av dagen har jag också ägnat åt skidskytte och handarbete.

I dag var jag och tittade på när Sudret spelade hockey igen (tyvärr förlorade de mot Nynäs). Var väl nästan bara hemma och vände efter jobbet. Hundarna hälsade förstås välkomnande på mig när jag anlände hem. I övrigt var det tyst hemma. Mannen hade förvarnat om att de skulle titta på en juniormatch som spelades innan A-lagsmatchen. Så därför såg jag till att jag och hundarna fick mat i oss innan jag skulle åka iväg.

En av grannarna ringde och frågade om vi skulle samåka till matchen, vilket jag var tacksam för eftersom jag var ganska trött och tyckte att det var skönt att slippa köra själv. Så innan jag åkte iväg såg jag till att dörrarna till badrummet (hundarna passar gärna på och tömmer sopkorgen där om de får tillfälle), och till sonens rum var ordentligt stängda. Sedan lånade jag huvudnyckeln av grannen eftersom jag inte hade någon dörrnyckel tillgänglig.

När vi var nästan framme vid ishallen så kom jag på att sittunderlagen som vi brukar använda kanske fanns kvar i opeln hemma. Så jag skojade med min granne och sade att jag skulle säga till mannen att jag glömt opeln hemma.

När vi kom in i ishallen och träffade på mannen så undrade jag om sittunderlagen fanns i opeln. Men de fanns tydligen i forden. Vad bra sade jag, för jag har glömt opeln hemma. Jaha, sade mannen, var har du sonen då? Ja, men han är ju här med dig sade jag. Men nej, det var han alltså inte. Han hade hela tiden jag varit hemma suttit instängd på sitt rum och inte gett ett ljud ifrån sig. Annars brukar man minsann höra honom när han sjunger (med hörlurar på sig) eller engagerat gör kommentarer om något pågående dataspel. Men så inte denna gång alltså.

Det blev mannen som fick åka hem och hämta sonen så att han fick se matchen, och även om Sudret tyvärr förlorade så var det en riktigt bra match Från spelarnas sida alltså. Domaren (som var från fastlandet) var en katastrof, även om man inte kan skylla förlusten helt och hållet på honom. Han tog nästan inga utvisningar alls, vilket gjorde att spelet stundtals blev ganska fult med risk för onödiga skador. Kul var i alla fall att en junior som debuterade i A-laget fick pris som bästa spelare i Sudret.

Jag har kommit på god väg med ett par av mina nyårslöften faktiskt. Men jag talar inte om vilka det är (kanske senare någon gång). Hade väl några nyårslöften till, men kommer inte riktigt ihåg vilka det var.

Min fritid just nu (förutom hundarna) består väl mest av att virka julsaker (tomtegrytlappar och tomtar t.ex.). Men jag har en hel del att göra inför hundutställningarna i maj också, så det tar en hel del tid. I morgon kväll och på måndag ska jag ha utställningsmöten.

Jobbet flyter på riktigt bra också, så jag har väl inte så mycket att klaga på (skönt).

sade läkaren som kom in i behandlingsrummet på lasarettets akutmottagning natten till i måndags. Jo, sade sonen; Det är samma arm som förra gången (sonen har alltså varit på fastlandet och spelat hockey, och kom nu direkt från båten). Förra gången var för knappt fyra månader sedan när han bröt armen i samband med en tackling.

Eftersom man inte har röntgenpersonal nattetid så gipsades armen och sonen fick komma tillbaka på dagtid för att röntga. Läkaren trodde visserligen inte att det var brutet. Men det trodde han inte förra gången heller, så han ville inte chansa. Nu visade det sig lyckligtvis att det inte var brutet den här gången.

Den andra läkaren som tog emot efter röntgen dagen efter förklarade att när man så nyligen brutit armen så reagerar kroppen väldigt starkt på en ny smäll mot samma ställe, och sonen hade fått en kontution (förklarades som ett blåmärke på själva benpipan). Hon sade också att när han nu fått en ny skada så nära inpå den förra så kan det ta längre tid att läka, så han fick vara försiktig ett tag.

Det får bli röd tröja på dagens hockeyträning (den spelare som har röd tröja på sig får inte tacklas). För att avstå från någon träning nu när han äntligen kommit igång ordentligt efter den brutna armen finns inte i sonens föreställningsvärld.

För övrigt så spelade han en hel match till efter den nuvarande skadan innan han talade om för ledarna hur ont han hade. Han var rädd att han inte fått spela annars (och det hade han inte fått heller).

Frånvaron har till viss del bestått av en smula slöhet, samt engagemang på annat håll. Träffade Agapanthus i går och hon påminde mig om att jag fortfarande hade jultemat kvar. Tänkte skriva lite redan i går kväll. Men då upptäckte jag att jag inte kom åt min blogg (annat än för att läsa den). Det hade förmodligen uppstått i samband med visst underhåll av datorerna i samband med att sonen fick ny hårddisk till sin.

Då insåg jag att jag inte hade en aning om vilket lösenord jag hade, och först nu i kväll/natt kom jag på hur jag skulle skaffa mig ett nytt. Vilket naturligtvis var väldigt enkelt när jag väl orkade ta reda på hur. Jag skriver mer i morgon (egentligen i dag).