I går kväll hade sonens klass cabaré för att samla ihop pengar till Londonresan som de ska göra nästa år. De hade några sångnummer och sketcher, samt tre stycken pjäser (pjäserna spelade de på engelska). “Ungarna” var fantastiskt duktiga, och vilka pjäser de jobbat fram sedan. Den egna sonen spelade bl.a lärare som inte ville kännas vid ett par av sina (”har aldrig sett dem förut”) elever, och en präst som hade bråttom.

Sedan spelade de en pjäs om en skolklass som skulle samla pengar till sin Londonresa. När “fröken” frågade om de hade några idéer om hur de skulle få in pengar tyckte “hästtjejen” att de skulle anordna turridning hemma på hennes bakgård. Varpå någon annan i klassen tyckte att de kunde sälja hästen i stället, och en tredje tyckte att de kunde sälja hamburgare. Sedan smög klassen (utom hästtjejen) iväg på natten och stal hästen. I nästa scen fick man se hästtjejen springa runt och leta efter sin häst, samtidigt som resten av klassen stod och sålde hamburgare…

I pjäsen om Rödluvan var det fyra killar som var med. Alla spelade rollen som rödluvan och dessutom flera andra roller. Det här var en lite annorlunda version av Rödluvan, och det vete sjutton om den inte var bättre än orginalet, i varje fall roligare.

Vid fikat efteråt var det lottdragning på fyra olika lotterier (med skänkta vinster) och jag lyckades faktiskt vinna en chokladask, en stor påse engelsk konfekt och en förpackning rödbetssallad. Så jag började faktiskt undra om accendenten förflyttat sig till solen eller något sådant.

Men idag var jag på hockey igen (Sudret vann med 5-1 över Hanviken/Tyresö) och då blev jag utan vinst som vanligt.

Passade också på att jobba några timmar i eftermiddags, fast jag egentligen skulle vara ledig. Men det var lite kris eftersom tre av fem dagpersonal var sjuka (och en vikarie jobbade redan natten). De stackar sjuklingarna hade varit på studieresa på fastlandet och blivit magsjuka. Men lyckligtvis så hann de inte komma tillbaka till jobbet innan de insjuknade. Så från det hållet klarar vi oss från smitta. Fast jag hörde på radion idag att det härjar magsjuka på en skola i Visby. Så den finns väl tyvärr snart lite var stans här på ön redan.

I går gjorde jag pepparkaksdeg som jag ska baka ut lite av i morgon, och sedan mer på fredag. Är ju alltid trevligt med nybakade pepparkakor till första advent. Provsmakade just degen (ett recept som jag inte använt tidigare) och den smakade gott.

I går bakade jag också två mjuka kakor av pepparkakstyp, men med lite olika kryddor (och med lingonsylt). Två halvor lade jag in i frysen och två halvor fick vara kvar uppe. Men i dag när jag skulle ta fram lite till fikat så var det plötsligt bara en (liten) halva kvar. Eftersom både mannen och sonen förnekar att de tagit något så är det bara att konstatera att vi har råttor i köksskåpen….. 

Jobbade visserligen i helgen. Men jag hade i alla fall möjlighet att gå på Sudrets hemmamatch i ishockey. Domarinsatsen var tämligen usel, men Sudret lyckades vinna matchen (som tidvis var lite väl spännande) med 7-5 över Nynäshamn. Vilket betyder att Sudret lyckades säkra en plats i Alltvåan.

Förr så vann jag ofta på utlottningen av matchprogram eller lotterier, men numera är det tunnsått med den varan. Kan accendenten befinna sig i totalt fel fas den här säsongen? Måste fråga grannen vid tillfälle.

För övrigt så har jag väl inte gjort så mycket mer, annat än att jobba och ta det lugnt. Snön är naturligvis helt borta vid det här laget, och kommer väl knappast tillbaks till jul heller.

Här sitter jag vid datorn efter att ha sänt sonen till skolan. Det blir ju sällan av att jag går och lägger mig igen, fast jag så väl behöver. Huvudvärken som gav sig till känna även i går, även om det inte var av allra värsta sorten, har inte kommit ännu i alla fall. Det sägs att det går något influensaliknande med huvudvärk. Men jag har ingen feber, så det kan ju vara något annat.

I går kväll fick sonen spela match med 93:orna och han verkade ganska nöjd, trots att de förlorade stort. Mannen och jag befann oss på olika möten (i Klinte respektive Hemse). Men vi var hemma i ganska hyfsad tid alla tre. Efter tv-tittandet så lyckades jag också övertyga mig själv om att gå och lägga mig direkt utan att ta vägen förbi datorn. Den stod ju faktiskt kvar här nu idag också.

Har varit ensam i helgen då mannen ocn sonen varit på hockeyresa på fastlandet. Hade tänkt använda helgen till en massa nyttigt. På lördagen blev det lite städning och ommöblering. Men söndagen inleddes med ordentlig huvudvärk (som fortfarande håller i sig idag), så det har mest blivit att ta det lugnt. Förhoppningsvis har huvudvärken gett med sig i morgon när det är dags att jobba igen.

Även sonen har känt sig krasslig med bl.a. huvudvärk idag så han har varit hemma från skolan.

Har fallit för ett erbjudande från bokklubben Skaparglädje. Som det brukar vara i bokklubbar så kan man få två välkomstböcker till “billigt” pris. Och denna gång har jag alltså hittat två böcker som passar mig perfekt. En bok med bl.a. kransar och julpynt och en bok med olika pepparkaksfigurer/hus. Så den här gången blir det nog av att jag skickar in kupongen.

Var iväg på personalmöte idag, och när jag passerade Hablingbo stod det två dystra GEAB-gubbar och studerade förödelsen efter gårdagens nedfallna stolpe och ledningar.

I kväll ska jag iväg på ett medlemsmöte i Brukshundklubben. Hoppas att det inte blir alltför sent. Jag ska upp och jobba i morgon. Men jag börjar inte förrän 08.30 så lite sovmorgon får jag ju nästan.

Idag är jag glad att vi bara har vinterdäck på den ena bilen än så länge.

Det betydde nämligen att mannen var tvungen att skjutsa mig till arbetet idag eftersom sonen hade hockey på kvällen. Så då slapp jag köra hem själv i mörkret och det ymniga snöfallet.

Inte blev det mindre otäckt när vi kom straxt söder om Hablingbo. Då kunde man nämligen skymta något som låg tvärs över södergående körbana (vi körde norrut). När vi kom närmare såg vi att det var en stolpe som låg på vägen och vi lyckades precis undvika att köra in i den. Däremot körde vi över tillhörande kablar/ledningar som låg över resten av vägen. Gissa om adrenalinet flödade. Men vi klarade oss alltså, och ringde Visby-polisen (eftersom numret fanns inprogrammerat i mobilen) och de skulle larma räddningstjänsten.

Jag hade förmodligen lyckats undvika stolpen jag också om jag hade kört själv. Men risken fanns att jag hamnat i diket på kuppen, för det var inte mycket marginal på vår sida av vägen.

Nja, jag äger ju faktiskt inte ens ett par skidor. Men rejält med snö har vi fått i alla fall. Jag slutade jobbet lite tidigare (medan det fortfarande var ljust) och körde försiktigt hem med sommardäcken. Vilket gick bra.                  På kvällen var vi iväg till Havdhems ridhus och agilityträningen där. Men då hade vi den andra bilen, som under dagen fått på sina vinterdäck.                                                                                                                                                Flax, som nu är i slutet av sin löpning (det har blivit betydligt lugnare hemma på hundarnas kärleksfron nu) fick vara med och träna lite.

Eftersom det av någon anledning återigen försvunnit några dagar sedan jag skrev senast (vart tar tiden vägen?) så måste jag väl skriva några rader om lördagen också. Jag hade lyckats byta arbetspass så att jag kunde se eftermiddagens hockeymatch när Sudret vann över Gnesta med 5-1. en i stort sett välspelad match som det var roligt att se. Tyvärr så får Sudret inte behålla sin tränare nästa säsong. Hockeyförbundet har nämligen fått upp ögonen för honom och värvat honom till ett jobb hos dem. Tråkigt för oss, han har nämligen varit en A-lagstränare (och sportchef) som även brytt sig om de andra lagen i föreningen, och han har även varit med och tränat våra pojkar ibland. Men förhoppningsvis får Sudret tag på en lika bra tränare igen (fast lätt lär det inte bli). 

Idag tog vi en sväng in till stan. Först åkte vi förbi Klinteskolan och hämtade upp sonen, det var nämligen han som var anledningen till stadsresan, för idag skulle gipset äntligen av. Lasarettsbesöket gick inte lika snabbt som förra gången. Men det var helt inom rimligheternas gräns.

Vi passade också på att ta en tur upp till Tingstäde för att köpa fler muffins. Tyvärr fanns det inga morotsmuffins, men citronmuffins och kärleksmums duger det också.

Efter att ha handlat på ICA Maxi (och ja, jag lyckades få med en julsak och två tidningar med juligt innehåll) så släppte vi av sonen vid skolan på vägen hem.

Sonen hade hoppats på att få spela en hockeymatch med 93:orna nu i kväll när gipset äntligen var av. Men till hans besvikelse så sa tränaren ifrån att det var för tidigt. Han får allt träna upp sina armmuskler lite först.

Det är den äldsta hunden, Smurfi som tydligen gått och blivit kär i Flax. Hon uppvaktar henne intensivt och Flax blir riktigt irriterad och försöker fräsa ifrån, vilket Smurfi inte tar åt sig det minsta av.

Nåja, det går väl över så småningom när Flax slutat löpa. “Lilla” Kajsa förstår inte riktigt vad det hela handlar om men försöker hänga på.

Nu i kväll så fick Flax i alla fall lite lugn och ro när Smurfi och Flax följde med på agilityträningen. Flax fick stanna hemma för att inte alldeles kollra bort de stackars hanhundarna när de tränar.