Det blev så att jag tog semester från bloggandet i går också. Så även om bloggande är beroendeframkallande så är jag tydligen inte helt fast (ännu).

I går När jag vi ätit vår frukost (som jag varit och köpt bröd till i vanlig ordning) så skrek männen i familjen när jag nämnde dagens cykeltur. Sonen såg näst intill gråtfärdig ut och mannen klagade på huvudvärk. Så jag blev tvungen att ge mig och ta en cykelpaus. Däremot så fick jag så småningom med mig mannen på en promenad runt campingen, man vill ju inte bli helt försoffad. Efter att ha förärat oss med ett besök så försvann sonen åter iväg till någonstans (inom campingområdet). Mannen och jag åkte en sväng till Byxelkrok för att posta ett brev och passade samtidigt på att besöka ”Elsas hembageri” som ligger en liten bit söder om Byxelkrok och är ett av våra favoritfik här på Öland.

Tillbaka på campingen vid 18-tiden fick mannen och jag äta vår mat (pasta och köttbullar) ensamma då sonen fortfarande lyste med sin frånvaro. Sonen dök upp vid 21-tiden och frågade om maten var klar, varpå han hastigt åt upp det vi sparat åt honom innan han försvann igen. Han återkom dock vid 23-tiden för att omgående lägga sig i sin bädd.

Idag Jag vaknade faktiskt inte förrän vid halvåtta i morse. Efter ducsningen så tog jag en extra lång promenad runt hela campingen innan jag gick till receptionen och hämtade den eftersända posten. Sedan köpte jag morgontidningar och nybakat bröd. När jag kom tillbaka till husvagnen så hade mannen faktiskt vaknat och satt på kaffe. När sonen vaknade (i hyfsad tid faktiskt) så gick han, efter att ha ätit, och duschade innan han åter försvann bort. Mannen och jag cyklade själva ner till Böda samhälle och fikade innan vi cyklade tillbaka. Faktum är att skavsåren i ljumskarna inte ställde till något besvär idag (trots att de inte är helt läkta). Däremot så är ändan fortfarande inte nöjd med mina cykelturer. Men det onda har faktiskt sjunkit från jävligt till bara ont. Så det blir nog bra med tiden, och förhoppningsvis minskar också tyngden som trycker ner denna stackars ända så småningom.

I kväll går vi på resturangen här på campingen och äter, det är ju ändå vår (18-åriga) bröllopsdag idag, och då kan det vara skönt att slippa anstränga sig med matlagning och disk. Förhoppningsvis hittar sonen hit innan det blir dags att äta. Annars får vi väl leta rätt på honom någonstans här på campingen. 

Det är bara med hjärtat man kan se ordentligt. Det viktigaste kan man inte se med ögonen.

Antoine de Saint-Exupéry ur Lille Prinsen